Aron Agélii kombinerar skulptur och ljud i sina installationer. Med ett formspråk som rör sig mellan arkitektonisk konstruktion och origamins flexibla vik-lek, hämtas materialen ofta från den omgivande infrastrukturen—räcket i trappan, isoleringen i väggarna, den bärande pelaren eller ledningsrören under jorden. I rummet bildas ljudande stämningar som omsluter, skeenden som animeras med hjälp av enkel teknik. Med de subtila ljudverken som ett sorts lim binds allt samman, det finstämda och försiktiga framhävs i kontrast till det visuellt starka och hårt skurna.

“Jag lyssnar efter den svävande pulsen som uppstår mellan kolliderande frekvenser, ljudvågor som glider i och ur fas. De statiska tonerna börjar tillsammans röra på sig, i mötet avslöjas den osynliga vågstrukturen. Jag inser samtidigt att det är vecken i pappret som ger viktranan sin form, att vecket är aktivt.”

Agéliis arbeten belyser en sorts stillsam aktivitet som finns överallt. Dels i våra funktionella skapelser, de problemlösande objekten—handtag, fönster, broar—som öppnar upp, håller samman, bevarar och stödjer. Dels i fenomenen som framträder i mötet—den akustiska svävningen, stigen som genar tvärs över, de dundrande applåderna som plötsligt förvandlas till synkroniserat klappande—som ger oss en inblick i de gemensamma organiska systemen vi alla brås på.