”Det som är ovanligt med mig är att jag har gjort målningar som har blivit hits”

Det är mars månad och vi befinner oss i Cecilias Edefalks ateljé omgivna av hennes eteriskt drömska måleri, vars översinnliga kvaliteter amplifieras av en doft av bergamott och terpentin. Motiven utgörs främst av abstrakta kompositioner i de blå nyanserna som man så starkt har börjat förknippa med Edefalk. Stundtals möts dock det abstrakta av figurativa element som citrongula solar eller subtila rosa moln. Lite längre ner i studion hänger en ny svit med målningar helt i gult, ett parallellt spår till den pågående blåa serien.

-Om man är känslig som betraktare så kan man upptäcka olika saker i motiven, förklarar Cecilia. Vi går fram till ett av verken i hennes karaktäristiska koboltblå som ska vara med på hennes soloutställning på Institut Suédois i Paris senare i vår.

-I den här målningen upptäckte jag att det fanns ögon, och om man tittar ordentligt ser man att det finns ett ansikte i det, det har faktiskt blivit ett porträtt av en författare. Även i de gula målningarna kan man upptäcka detaljer, som ett hus till exempel. Solarna, som i Spegling och Landing tycker jag däremot är lite mer berättande och känns som impressionistiska stämningsbilder. Min strävan är inte att det ska vara abstrakt måleri med ingenting, där man bara lägger på färg. Jag tycker att det är intressant att saker dyker upp i ytan som är undermedvetna, som jag inte ens tänkte på när jag målade.

Man får en känsla av att du går in i olika färgperioder och sedan stannar du där fram till att du tröttnar. Börjar du närma dig slutet på den blå perioden?
-Jag kommer kanske inte sluta med den, men nu är jag inne på gult och det känns absolut som att jag kommer gå över i andra färgskalor med. När jag var i Miami senast så tänkte jag: om jag hade bott här så hade jag använt mig av helt andra färger än jag gör i Stockholm. Jag vill få in lite mer power. Jag var på Chagall-museet utanför Nice förra sommaren och blev då väldigt förtjust i de stora målningarna i deras samling som är storslagna med mycket färg.

Ett återkommande tema i Cecilia Edefalks konstnärliga praktik är hennes upplevelse av medial kontakt med tidigare konstnärer. Genom att, med sina egna ord, ”koppla upp sig” till konstnärskollegor som August Strindberg, Hilma af Klint och Carl Wilhelmson, beskriver hon hur hon får både praktiska råd i sitt måleri och tillgång till deras tankar om måleriets väsen och möjligheter.

-Jag frågar ofta Strindberg om råd för titlar till olika utställningar. Och när det gäller Arnstedt i Båstad så sa han väldigt bestämt att den ska heta Blå Rymd Gul Himmel. För mig är han väldigt bra att ha när man behöver fråga om råd. Jag ska fråga herr Strindberg här vad han tycker att jag ska ta med till utställningen. Vänta lite: just det, ja, små skulpturer i brons ska vara med, kanske något fotografi och de här blå målningarna som är himlar och lite solar.

Edefalk fick sitt genombrott i början av 90-talet med sitt figurativa måleri. Målningarna från denna period, däribland Baby, CU och En annan rörelse, hör idag till hennes mest eftertraktade verk och har uppnått rekordpriser på konstmarknaden. Även fotosviten Självporträtt med pistol har blivit ett uppmärksammat verk i hennes tidiga produktion och bidragit till att etablera hennes konstnärskap.

-Pistolbilden som är ett självporträtt finns i flera snarlika versioner och format. Men det som är ovanligt med mig är att jag har gjort målningar som har blivit hits. Det finns ju väldigt många bra konstnärer som man gillar, men man kommer inte direkt på någon specifik målning. Om det här hade varit poplåtar så hade jag varit förmögen, konstaterar hon skrattandes.

Du har experimenterat med en rad olika medium utöver måleriet, såsom fotografi och skulptur. Vilket material tycker du är roligast att arbeta med?
-Det är helt olika saker. När man målar så ser man hela tiden vad man gör. Men det är inte riktigt sant heller, för ibland så upptäcker man inte en målnings kvaliteter förrän den har stått undanställd ganska länge. Sedan när man ser den igen så tänker man: vad intressant! vad är det där?  När det gäller gjutning av bronsskulpturerna är det väldigt roligt att vara där på plats och se hela processen ute på Herman Bergman Konstgjuteri.

Hur skulle du själv beskriva ditt konstnärliga uttryck?
-Jag jobbar mycket med intuition och det har jag gjort även i de tidiga figurativa målningarna. Ofta var det så att jag hittade ett motiv. Nu är det mer som att jag målar på känsla. Sedan ser jag på mina målningar och hittar olika saker och då blir det i stället som att jag går inifrån och ut.

Hur jobbar du rent tekniskt?
-Jag skissar aldrig. Numera målar jag ofta de stora målningarna på golvet om jag inte vill att färgen ska rinna. Jag går runt och målar från alla håll med en pensel med ett långt skaft. De mellanstora målar jag liggande på ett bord och de mindre på väggen. Eftersom jag målar med tunn, väldigt flytande färg på vissa så blir det nästan akvarelligt och väldigt direkt.

Målar du med olja?
-Nej, jag använder pigment som det här koboltblå som jag blandar med en tunn temperaemulsion. Innan gillade jag inte akryl, men nu målar jag ibland med det och jag skulle vilja göra det mer.

Vad var det du inte gillade med akrylen?
-Jag tyckte det var fel konsistens. I oljan finns en tröghet som jag tycker om.
Från allra första början var jag jättebra på att måla akvarell. Jag gjorde fantastiska akvareller. På Ystads Konsthall visar jag just nu akvareller med floramotiv från den tiden. 
Men så som jag målar nu är det nästan som akvarell, kan man säga. Så tillbaka till ursprunget, men på ett helt annat sätt!

Text av Malin Ebbing