Felix Christiansson
Drivkraften i mitt arbete har alltid varit min fascination för det som uppstår när jag skänker min hand till den okända kraften, och låter mig lita på det jag inte förstår.
I Felix konstnärliga arbete finner han något som äger rum inom honom, men som inte är han själv. Detta något tycks genomsyra tingen och rör sig i böljor, likt hur vinden skakar löven på ett träd. Arbetet har sin grund i måleriet, som är hans verktyg. Här kan han vrida och böja blicken. Om denna blick riktas mot ett landskap kan det mötas med en större närhet än vad ett vaneseende annars tillåter. Riktas blicken mot en tom yta och han ser in i den som om det vore ett rum, väntar han på det som uppstår och passerar inom det imaginära rummet, och markerar dess avtryck med en gest.
Materialet han arbetar med uppstår helt enkelt - det kan vara träskivor, lakan, stolsryggar eller bordsskivor. Det är alltid material som har “levt”, som bär på en historia.