Tidigare gammal

paus.jpg

Föregående utställningar

IMG_8686x.jpg

Emm Berring

29.8-30.9

IMG_3863.JPG

Lena Johansson

29.8-30.9

samaneh install ww.jpg

Samaneh Reyhani

29.8-30.9

EMM BERRING

EMM BERRING

EMM BERRING

EMM BERRING

LENA JOHANSSON

LENA JOHANSSON

LENA JOHANSSON

LENA JOHANSSON

LENA JOHANSSON

LENA JOHANSSON

SAMANEH REYHANI

SAMANEH REYHANI

SAMANEH REYHANI

SAMANEH REYHANI

SAMANRH REYHANI

SAMANRH REYHANI

Emm Berring

Emm Berring är sedan 2014 en återkommande konstnär på galleriet i Östra Karup. För Berring är naturen en viktig inspirationskälla, men det är snarare det kroppsliga minnet än dess visuella element som målas fram. Detta resulterar i ett sensuellt måleri - minnet av doften och myllan, mossa som sjunker ner under fötterna och hur det är att röra sig genom ett landskap. Förutom en variation av olika nyanser av grönt drar färgskalan ofta åt rosa. Målningarna uppstår i dialog med varandra; när oljefärgen glider över ytan i ett penseldrag väcks minnet av hur handen tidigare rört sig över andra målningar. Då minnet får liv av den konstnärliga processen träder vi in i en annan verklighet än den omgivande världen.
Emm Berring är född 1983 i Frösunda, Stockholm. Hen har en MFA från Malmö Konsthögskola 2013 och bor och arbetar i Malmö. Hen är en av konstnärerna som ställer ut på den pågående utställningen Nordic Contemporary Art Collection på Regionmuseet i Kristianstad. Berring har tidigare visat sina verk bland annat på Schimmel Projects i Dresden och på CAVE i Tokyo. Hen har fått konstnärsstipendium från bl a Ellen Trotzigs fond och finns representerad i samlingar hos Malmö Konstmuseum och Uppsala kommun.  

Lena Johansson

Med sitt måleri blandar Lena Johansson en drömsk cocktail av ideal, begär och romantik. I det mjuka ljuset känner vi igen poser och scener från modevärlden. Ofta förväntas samtida konst utgöra ett alternativ till andra bildvärldar, såsom reklamen eller mode. Lena Johansson omfamnar skönhetsideal som har stor betydelse i vårt kollektiva medvetande, men sällan stöter på i konsten, och låter oss möta dessa i en ny kontext. Lena Johansson är född 1975 i Malmö, där hon bor och arbetar. Johansson har en MA från Malmö Konsthögskola och en BA från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hon har haft soloutställningar på bl a Andréhn-Schiptjenko i Stockholm och Joyce Gallery i Paris och deltagit i grupputställningar på bl a Moderna Museet i Malmö, Lunds Konsthall och Värmlands Museum. Hon har även erhållit utmärkelser såsom Edstrandska Stiftelsens stipendium, Konstnärsnämndens 2-åriga arbetsstipendium och Iaspis Studio Grant.

Samaneh Reyhani

Med stor skicklighet omvandlar Samaneh Reyhani sina material: trä blir mjukt och elastiskt och marmor får en karaktär som minner om det kroppsliga och kännande. På avstånd ger skulpturerna ett sensuellt och harmoniskt intryck och på nära håll dyker nya detaljer upp såsom ojämna texturer och håligheter – en öppning eller en skada? I association till det kroppsliga träder den dualitet som präglar Reyhanis konst fram: mellan det stolta, sprudlande och sårbarheten. 
“Vi känner inte till känslornas kontur, blott vad som formar dessa utifrån” skrev Rilke i Duinoelegierna. När Reyhani bearbetar sina råa naturmaterial artikuleras de former som är inneboende i stenen och träet. I stället för att stänga in stenen i en form förstärks deras egenskaper och potential. De vågrörelser som svarvas av Reyhani skapar en rörelse mellan ytterligheterna och låter oss förnimma kanterna av det som finns däremellan.

Samaneh Reyhani är född 1990 i Teheran. Hon har en kandidatexamen i skulptur från konsthögskolan i Teheran och en MA från Malmö Konsthögskola. Hon bor och verkar i Malmö. I år återkommer Reyhani till Arnstedt med en soloutställning efter att tidigare ha visats i skulpturträdgården och på en grupputställning i fjol. Reyhani har tilldelats stipendier såsom Konstnärsnämndens ettåriga arbetsstipendium och Edstrandska stiftelsens stipendium. Reyhani har haft utställningar på b.la. Galleri St. Gertrud i Malmö, Skomakeriet i Stockholm och på Uppsala konstmuseum. Hon har gjort flera offentliga utsmyckningar och finns representerad i bl a Malmö Konstmuseums och Region Skånes samling.

paus.jpg

Föregående utställningar

DSC_3767x.jpg

Hertha Hanson

5.8 - 26.8

Recension i Sydsvenskan av Thomas Millroth

Hertha Hanson - Instruction for Haiku

”Hon bör inte veta vad det är hon skriver medan hon skriver” sade Jacques Lacan om författaren Marguerite Duras. Samma ord kan beskriva Hertha Hansons måleri och process: att få ur sig någonting, men inte veta vad det är förrän efteråt. Hanson använder sig av spateln och palettkniven för att förlänga sin egen kropp. I skikt bygger hon med spatelns hårda kanter och oblandad färg fram ett böljande spel av ljus och rörelse. Som hos haikun blir den stränga formen villkoret för själva uttrycket och poesin. Framför en målning av Hanson försöker ögat skapa ordning av de rytmiska och vegetativa formerna, men utan framgång. Avbrotten i penseldragen stoppar betraktaren från att finna motiv. Färgytans struktur intensifieras: den blå svalkar och den röda glöder. 

Hertha Hansson är född 1980 i Lund och bor och arbetar i Karlstad. Hon har en MA från Malmö Konsthögskola. 2017 blev Hansson tilldelad Edstrandska Stiftelsens stipendium. Hon har deltagit i grupputställningar på bl a Moderna Museet Malmö, Malmö Konstmuseum, Lunds Konsthall och Galleri Thomas Wallner. Hon har gjort flera publika utsmyckningar och finns representerad hos bland annat Gotlands Museum, Bror Hjorts hus och av region Halland.

DSC_3768x.jpg
IMG_3493 copyx.jpg
Hertha Hanson # 333, 2020, olja på duk, 140x160 cm

Hertha Hanson # 333, 2020, olja på duk, 140x160 cm

Hertha Hanson, #349, 2020, olja på duk, 200x200 cm

Hertha Hanson, #349, 2020, olja på duk, 200x200 cm

Hertha Hanson, # 333, 140x160 cm, olja på duk, 2020

Hertha Hanson, # 333, 140x160 cm, olja på duk, 2020

DSC_3758x.jpg

Tomas Lundgren

5.8 - 26.8

Tomas Lundgren - Mimesis

Bilden är skiftande. Den kan verka konstant och på samma gång ofullständigt imiterande och bedrägligt mångtydig. Bilden kan tjäna som ett slags substitut för tid som har förflutit. Den liknas vid spår och lämningar, som fästpunkter i historien. Bilden imiterar, representerar och avbildar. 

Utgångspunkten för verken i utställningen Mimesis är en grupp fotografier och arkivmaterial. Ett fotografi är taget i Tutankhamons gravkammare 1922. Ett annat fotografi föreställer upptäcktsresanden Robert Falcon Scott under Terra Nova-expeditionen till Sydpolen 1911. En tredje förlaga är en samling färgprover från 1807, där proverna finns bevarade medan byggnaden de togs fram till förstördes i en brand i mitten av 1900-talet. Slutligen sidor från utkastet till På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust, skrivna mellan 1909 och 1922. 

Av bilder skapas nya bilder och överföringen från förlaga till målning betonar denna repetitiva gest: måleriet som minnesarbete. Återskapandet är en möjlighet att undersöka bilden ur olika vinklar: ytans uppbrutna tidsrymd, 1324 f.Kr, 1922, 2017 (Ammit), 2018–19 (Ammit); som nedslag i historien (Terra Nova); att följa och repetera handens gestaltande av tanken (Le temps retrouvé); försöken att greppa tag i och återskapa delar ur det förfutna genom specifka färgtoner, som med tiden förändrats, gulnat och blekts (Chart). 

Tomas Lundgren är född 1985 och bosatt i Göteborg. Han har examen från Konsthögskolan i Malmö och Akademin Valand (2013) och har haft separatutställningar på bland annat Moderna Museet Malmö och Färgfabriken i Stockholm, samt deltagit i utställningar på Göteborgs Konstmuseum, Malmö Konsthall och Röda Sten Konsthall. 2014 mottog Lundgren Fredrik Roos Stipendium och 2016 Beckers Konstnärsstipendium. 2020 tilldelades han teckningsstipendiet Den Tänkande Handen för Le temps retrouvé, som här visas för första gången. 

Text: Tomas Lundgren

DSC_3759x.jpg
DSC_3762x.jpg
Tomas Lundgren

Tomas Lundgren

Tomas Lundgren

Tomas Lundgren

Tomas Lundgren

Tomas Lundgren

Ana Rebordao stillbild 2.png

Ana

Rebordão

5.8 - 26.8

 

Ana Rebordão

Ana Rebordão works with staged settings where she herself is always the protagonist, acquiring versatile personas. In dentro 04 various iconographies converge to comment on transcendental and mundane issues. There is a reference to the religious figure of Virgin Mary - as an universal image of a mother - to comment on women’s place and status in society. Her video is a section of a bigger whole, and it can be read as part of a longer, intricate narrative.

Her absurd performances are a coherent way to set-up an enigma, or a sense of trauma. Ana Rebordão gives a sharp voice to her silent female characters. One can hear them, thanks to the artist’s particular sense of humour.

Dentro is the portuguese word for inside; in a daily language it also means going to jail - vai dentro/go inside. Sound composed by Kent Olofsson.

Ana Rebordão bor och arbetar i Lissabon och i Malmö. 2016 tog hon sin MFA från Malmö Konsthögskola med ett stipendium från Calouste Gulbenkian foundation och en BFA från Lissabon Fine Arts Academy. På den 56:e Venedigbiennalen, curaterad av Harun Farocki och Antje Ehmann, visade hon sin film Labour in a Single Shot. I Sverige har Rebordão vunnit priser såsom Edstrandska Stiftelsens Stipendium och Aase och Richard Björklund Fond. Hon har ställt ut på bl a Galleri Thomas Wallner i Simris och Galleri Ping-Pong i Malmö. 2017 skapade hon en serie filmer för Lunds Konsthall som ställdes ut i Lunds Domkyrka och Stadshallen.

Jakob Simonsson, Charlotte Gyllenhammar, Olof Inger

Jakob Simonsson, Charlotte Gyllenhammar, Olof Inger

Kristina J Eldon

Kristina J Eldon


hasse.jpg

Hans Lannér

”Utställningen bygger på motiv från två resor.
12 målningar med motiv från Moivaro Tanzania.
Motiven är platser som jag älskar och gärna vill återse.
Målningarna blir sedan en ny plats och motivet inte viktigt för betraktaren.
Jag utgår från en bild. När jag kommit en bit på väg så bleknar motivet och målningen börjar leva sitt eget liv,
tar över och styr slutförandet.
Det handlar då om teckning och komposition,
Färgackord och ljus.
I målningarna på duk är det många omtagningar. Lägga till och ta bort. fram och tillbaka.
Pappersmålningarna är mer spontana och direkta.
När målningen är klar blir jag överraskad. En ny bild som jag inte visste något om.
Det är en drivkraft i mitt arbete. Att upptäcka något nytt. ”

text: Hans Lannér

Hans Lannér är född 1947 i Skene, Sverige. Han bor och arbetar i Stockholm. Lannér är representerad på bland annat Göteborgs Konstmuseum och Malmö Konstmuseum. Lannér är autodidakt och har under åren haft soloutställningar på bl a Galleri Magnus Karlsson, Sundsvalls Museum och Ystad Konstmuseum, och varit med i grupputställningar på bl a Frieze Art Fair i London, Metropolitan Museum of Art i Tokyo och The Armory Show i New York.

DSC_3725x.jpg
lanner 2.jpg
lanner 3.jpg
sommarsamling.jpg
DSC_3751x.jpg
IMG_8450.jpg
DSC_3754x.jpg
Ellisif Hals, Dan Wolgers, Linn Fernström

Ellisif Hals, Dan Wolgers, Linn Fernström

Linn Fernström, Elizabet Thun

Linn Fernström, Elizabet Thun

Cecilia Edefalk, 2020, Utsikt, Tempera på duk, 25x30 cm

Cecilia Edefalk, 2020, Utsikt, Tempera på duk, 25x30 cm

Cecilia Edefalk, Harkrank, lavering, 30x25 cm

Cecilia Edefalk, Harkrank, lavering, 30x25 cm

Meta Isaeus-Berlin, Din inre koala, 90x77 cm

Meta Isaeus-Berlin, Din inre koala, 90x77 cm

Olav Christopher Jenssen, La Grande Escursion, 2020, 22x27 cm, olja på duk

Olav Christopher Jenssen, La Grande Escursion, 2020, 22x27 cm, olja på duk

Charlotte Gyllenhammar,2014, Night Ascend, Jesmonite, 120x110x120 cm

Charlotte Gyllenhammar,2014, Night Ascend, Jesmonite, 120x110x120 cm


Kristina J Eldon

Kristina J Eldon

Johanna Ekström

Johanna Ekström

Maria Hall

Maria Hall

Kristina Eriksson

Kristina Eriksson

Medverkande konstnärer 15.7-2.8


DSC_3677z.jpg

Lars Englund

Lars Englund är en unik skulptör i svensk konst som inte låter sig kategoriseras med enkelhet. De industriella materialen och spelet mellan verket och rummet för tankarna till 60-talets minimalism, och de geometriska formspråket minner om den abstrakta konstruktivismen. Men de svällande formerna och arkitektoniska experimenten kan lika gärna liknas vid barockens böljande formspråk.

Men Lars Englunds konst blir aldrig kylig trots att materialet han använder kommer från industrin. Vi bjuds in att delta i ett experiment av luft, volym och rörelse. Böljande klot, sfärer av gummi, stål, plast och aluminium och cirklar som återupprepas och sammanfogas. Den strikta symmetrin, repetitionen och materialen överraskar ofta med en inkonsekvens och ett organiskt och sensuellt helhetsintryck där samspelet mellan skulpturens inre och yttre rymd är en del av upplevelsen. Englunds verk sträcker sig genom galleriet i en lek med skenbart enkla former som vecklar ut sig i både mikro- och makroperspektiv och förenar sig med luften i rummet.

Lars Englund är född 1933 i Stockholm, bor och verkar i Stockholm och Jonstorp. 2005 fyllde Englund Moderna Museet i Stockholm med en stor retrospektiv soloutställning. Han är en av de svenska konstnärer som har nått ut mest i världen och har t.ex. ställt ut på P.S.1 i New York, Centre Culturel Suédois i Paris, Guggenheim Museum i New York, American-Scandinavian Foundation i New York, på Venedigbiennalen 1978 samt Galerie Ileana Sonnabend i Paris. Fram till nyligen bar var och en av oss i våra plånböcker några av hans minsta skapelser: 25-öringen, 50-öringen, och 1 kronan som Englund formgav 1976.

Lars Englund

Lars Englund

Lars Englund

Lars Englund


Kvarnen - Jakob Simonson, Olof Inger

Kvarnen - Jakob Simonson, Olof Inger

Samlingsutställning — Olof Inger, Michael Johansson, Anders Sletvold Moe, Jakob Simonson

Olof Inger
Som före detta MMA-fighter är Olof Ingers konst en del av hans pågående undersökning av sin egen kropp. I Ingers nya verk är kroppen närvarande som spår — i kollage sydda med material från kampsporternas värld som han själv använt i träningslokalen. Materialet har bearbetats av kroppen i flera omgångar och har en personlig, fysisk relation till konstnären.I Ingers konst figurerar också frågor kring kroppens funktioner, gränser och kontaktytor. Nervtrådar och energier som tar sig utanför kroppens konturer är broderade med grova stygn i ett manér av frustration. De starka färgerna och robusta materialen talar om kraft, aggression och manlighet. Men dessa ämnen går inte att beröra utan att tala om en dualitet hos kroppens egenskaper. Ingers konst vittnar således om sårbarhet, förverkade föremål och fysisk utmattning.

Född 1979 bor och jobbar i Stockholm, Sverige. Inger har en BFA från Kungliga Konsthögskolan och en MFA från Yale University, USA. Inger har tidigare visat sina verk på Miguel Abreu Gallery, New York; 109 Gallery Brooklyn, New York; Ribordy Contemporary, Geneva; Bonniers Konsthall, Stockholm; Vestfossen Kunstlaboratorium, Oslo; Anna Bohman Galleri, Stockholm; Galleri Thomassen, Göteborg. Olof Inger har blivit tilldelad Elizabeth Canfield Hicks Award, Yale University Honorary Award (2014); Maria Bonnier Dahllins Stipendium (2013); Baertlingstipendiet (2012); och Eva & Hugo Bergmans minnesfold (2012). Ingers verk finns representerade hos Statens konstråd, Stockholms läns landsting, Bonniers konstsamling, Ståhl Collection, och NOCO Nordic Contemporary Art Collection.

Michael Johansson
I serien Flip Shelffortsätter Michael Johansson utforska den materiella värld vi omger oss med. Insamlade vardagsföremål i färgscheman som drar åt det monokroma hållet har noggrant pusslats ihop mellan hyllplanen på vägghängda hyllsystem.

Vid första ögonkastet kan föremålens placering förefalla slumpmässiga. Men verkens tydliga geometriska form bygger på repetitiva strukturer, där upprepningen av samma objekt ger verken exakt samma komposition om vridna 180 grader. En slags palindromer som skapar en rundgång i sig själva. De funna föremålens spår från ett tidigare liv gör ändå att dubletterna skiljer sig åt. Repor som gett objekten en egen karaktär eller färger som förändrats av tidens gång. Besökaren bjuds in till att upptäcka dessa skillnader samtidigt som verkens dolda mönster sätter allting i en ny kontext.

Michael Johansson är född 1975 i Trollhättan. Han har en BFA från Kunstakademiet i Trondheim 2003 och tog en MFA på Malmö Konsthögskola 2005. Johansson har deltagit i många utställningar både nationellt och internationellt, bland annat Vigeland-museet i Oslo, Moscow Museum of Modern Art och Nikolaj Kunsthal i Köpenhamn. Hans konst har köpts in av bland annat Kulturrådet, Malmö Konstmuseum och Norska kulturrådet. I fjol kunde vi även se honom i TV-programmet Lerins lärlingar.


Anders Sletvold Moe
Anders Sletvold Moe har med sitt geometriska måleri utmärkt sig som en av sin generations mest distinkta abstrakta konstnärer. Med en stadig blick på sina föregångare går han ofta i direkt dialog med nordisk modernism och hans arbete är rikt på referenser till konstnärer som har inspirerat honom.
Med en koncentrerad palett av få färger, ofta grönt och svart, finner Sletvold Moe en mångfald av möjligheter. Moes målningar är ofta en fysisk upplevelse. Den täta svärtan skapar en rymd som om den öppnar sig mot något annat. Med stram precision berättar Sletvold Moe om konstens rumsliga omgivning —rummets arkitektur och ljusförhållanden. I en hommage till konsthistorien bär verken på reflektioner kring konstens begynnelse, slut och fysiska omgivning.

Född 1978 i Stenkjaer, bor och arbetar i Oslo. Sletvold Moe har en MFA från Malmö Art Academy. Han har haft soloutställningar på bland annat Galleri Ping Pong i Malmö, Elastic Gallery i Stockholm. Han finns i representerad i samlingar såsom Malmö Konstmuseum, Statens konstråd och Uppsala Konstmuseum och har erhållit utmärkelser såsom Statens Kunstnerstipend for etablerte kunstneres 10-åriga arbetsstipendium och Billedkunstnernes Hjelpefonds 3-åriga arbetsstipendium.

Jakob Simonson
I år på Arnstedt visar Jakob Simonsson en serie nya målningar, vars skimrande effekt skapats genom att blanda ner aska i akrylfärgen, som han rollar ut i flera tunna lager vilkaslipasmellan varven. Askan, som tidigare varit ting, harförlorat sin form och materialitetför att bli ett gråspräckligt pulver som sprids över plåten. Partiklarna sprider sig som en dimma, ibland glesare, ibland i tätare anhopningar. Bildar de återigen former och associationer till något figurativt? De materiella aspekterna av måleriet är en viktig fråga för Simonsson — när blir bilden en bild? När övergår pigmentet till målning? 

Född 1974 i Skara. Bor och är verksam i Malmö. Simonsson har haft soloutställningar på bland annat Malmö Konsthall, Krognoshuset i Lund samt Galleri Ping-pong i Malmö och grupputställningar på Moderna Museet och Ystads Konstmuseum. Simonsson finns representerad i b.la Malmö Konstmuseums och Region Skånes samling.

Jakob Simonson, Olof Inger, Anders Sletvold Moe

Jakob Simonson, Olof Inger, Anders Sletvold Moe

Anders Sletvold Moe, Michael Johansson, Olof Inger

Anders Sletvold Moe, Michael Johansson, Olof Inger


Stallet - Yvonne Möller

Stallet - Yvonne Möller

Yvonne Möller
Ordet Interferens beskrivs i SAOB som “påverkan där den inte hör hemma” eller “oönskad interaktion”. Yvonne Möller beskriver sin konst med detta begrepp --den interferens som sker när färg, djup, yta och ljus möts. Ögonen tvingas att röra sig fram och tillbaka inför kombinationen mellan grönt, gult och magenta. Bilderna blir ett mellanting av sjöar och satellitbilder.

Yvonne Möller har en yrkesbakgrund som mekaniker och arbetar med material som expanderad uretan, aluminium och vakuumformad ABS. Skrovliga ytor och skikt bildas av reliefer och digitala bilder, som oupphörligt skiftar mellan cirkel och klot.

Yvonne Möller är född 1953, bor och arbetar i Stockholm och Jonstorp



Andreas Albrectsen –Stationary” Stationary– Stationär i betydelsen immobilitet, står för att ett objekt inte är rörligt eller ett tillstånd eller kvantitet inte förändras.I visningssammanhanget med skärmsläckare och google-teckningar är ordet också …

Andreas Albrectsen –Stationary

” Stationary– Stationär i betydelsen immobilitet, står för att ett objekt inte är rörligt eller ett tillstånd eller kvantitet inte förändras.

I visningssammanhanget med skärmsläckare och google-teckningar är ordet också associerat med en stationär dator. Teckningen är ett skrivbordsmedia - Däremot förväxlas ordet "Stationär" ofta med ordet skriva som betyder skrift eller kontorsartiklar - penna, papper etc.

Min praxis är baserad på ett konceptuellt och fotorealistiskt synsätt på teckning. Med klassiska material som kol och penna arbetar jag utifrån snabba bilder tagna från sökmotorer, sociala medier och operativsystem. Jag är intresserad av den förlust som skapas i översättningen från foto till teckning - det visuella och det kontextuella skiftet. På galleri Arnstedt visar jag en kombination av två olika serier av verk. De stora kolteckningarna är gjorda efter sammansatta skärmbilder och visar båda förinställda landskapsmotiv som även fungerar som en bakgrundsbild på min arbetsdator. Skärmdumparna av kolritningarna kan kännas igen ur ett kollektivt perspektiv; de representerar ett tvådimensionellt plan från vilket människor arbetar eller lever digitalt.

Parallellt med de stora kolteckningarna visas en serie mindre verk gjorda med penna och pigmentdamm. Motiven bakom dessa verk sträcker sig från nyhetsbilder från olika naturkatastrofer, till händer som gör slem samt övervakningsbilder från det brasilianska Big Brother-huset. De godtyckliga kategorierna som är sammanställda i teckningarna, har alla gemensamt att de tillhör de mest googlade ämnen världen över åren 2017 - 2019. De ger alltså en fragmenterad översikt över världens mest aktuella frågor - ett slags blick på mänsklighetens undermedvetna just nu.” / text av Andreas Albrectsen

Lyssna på Britt Arnstedt berätta om Andreas Albrectsens utställning >

DSC_3647.jpg
DSC_3646.jpg

Anna Ling - Utan titel (Crassostrea gigas)Det är mycket som känns oväntat när jag ser Anna Lings nya serie Utan titel (Crassostrea gigas)för första gången, verken är okaraktäristiska för en konstnär kännetecknad av sin konsekvens. Det måleriska akva…

Anna Ling - Utan titel (Crassostrea gigas)

Det är mycket som känns oväntat när jag ser Anna Lings nya serie Utan titel (Crassostrea gigas)för första gången, verken är okaraktäristiska för en konstnär kännetecknad av sin konsekvens. Det måleriska akvarelliknande uttrycket, inslagen av färg, de organiska abstrakta formerna. Men processen och historien bakom verken är liknande de som Ling har använt sig av tidigare. Konsekvensen finns där.

Verken i serien upplevs som abstrakta men är föreställande, de utgår från en faktisk förlaga. I det här fallet är förlagorna fotografier som Ling har tagit av vattnet utanför Tjörn, hennes barndoms vatten. Fotografierna är tagna rakt ovanifrån havsytan så att man genom ytan ser hela vägen ner till botten. Där på botten finns sedan några år ett nytt inslag i landskapet, den invasiva arten japanska jätteostron som också givit verkserien dess namn. Det japanska jätteostronet är den sorts ostron som äts mest globalt och är ur en kulinarisk synvinkel ett välkommet nytillskott. Dessutom är det precis som andra ostron bra för havsmiljön då de äter växtplankton och därmed kan bidra till att minska övergödningen i havet. Det negativa i sammanhanget är att det europeiska ostronet (Ostrea edulis) kan hotas av den långväga besökaren.

I sina senaste serier har Anna Ling avbildat storskaliga objekt, de enorma väggarna i Limhamns kalkbrott i serien Sediment och oljeutsläppen i Mörk krusning. Här i sin nya serie går hon nära, i ett intimt undersökande av havets yta och botten. Vi förflyttas som betraktare dit till vattnet runt Tjörn, det når oss upp till knäna när vi tittar ner mot vattenytan. Vi möter ett mikrokosmos där molluskerna silar mikroskopiska plankton genom sig för att överleva. Vattnet är fullt av organismer som vi inte kan se.

Konceptet av ett mikrokosmos återkommer i utställningens andra serie, Steel wires, sexton små tuschteckningar. Teckningarna är en vidareutveckling av en tidigare serie, Steel wire and Jellyfish,som Ling gjorde 2011. I båda serierna har hon med en mikroskopisk blick studerat tjocka stålvajrar ämnade för industrin och tecknat av dessa i genomskärning. 2011 drog hon paralleller mellan vajrarnas mönster och maneters och i den här utställningen möts åter det industriella och det organiska. Människans konstruktioner följer naturens.

Utan titel (Crassostrea gigas)blir en skildring av naturens kretslopp men också av människans inverkan på naturen. Det är på grund av mänskliga behov som det japanska jätteostronet har tagit sig till västkustens vatten. Precis som i sin förra serie Mörk krusningså kommenterar Ling hoten mot vår levnadsmiljö i sin nya serie, om än på ett mer symboliskt plan.

Men det som skiljer Anna Lings nya serie mest från hennes tidigare verk är inte innehållet utan uttrycket och materialet. Att hon som nästan uteslutande tecknat på papper nu målar med tusch på linnedukar. Resultatet påminner om ett impressionistiskt akvarellmåleri där färger försiktigt smyger sig in. De organiska formerna rör sig i skikt, vattnet skimrar i olika nyanser.

Text: Isac Nordgren Jonasson

Lyssna på Britt Arnstedt berätta om Anna Lings utställning >

DSC_3638.jpg
DSC_3644.jpg
DSC_3643.jpg

Åsa Ersmark – HekateÅsa Ersmark är född 1981 i Stockholm där hon bor och arbetar. Hon har en Master från Stockholms Kungliga konsthögskola 2009. I utställningen Hekate presenterar Ersmark en samling målningar på papper föreställande svampar, gjorda …

Åsa Ersmark – Hekate

Åsa Ersmark är född 1981 i Stockholm där hon bor och arbetar. Hon har en Master från Stockholms Kungliga konsthögskola 2009. I utställningen Hekate presenterar Ersmark en samling målningar på papper föreställande svampar, gjorda i konst- närens eget menstruationsblod. Målningarna grundar sig i ett intresse för den cyk- liska, kroppsliga tiden och den magiska effekten hos psykedelisk svamp.

“Genom att vara cyklisk, som halva mänskligheten ska kvinnor ha rätt till sin plats, sin kropp, sin lust och sin historia” säger Åsa Ersmark. I vår kultur har menstruationen förpassats till skuggorna, ingen vet exakt varför den absolut inte får synas. Men den är ju vacker, dess interaktiva pigment kan fyllas på med ny rödhet nästa månad. Och nästa, och nästa, tills färgen förvandlas till järnoxid. I flera kulturer finns samma troll- dom: om du blandar lite av ditt mensblod i någons drink så kommer den personen att bli dödligt förälskad i dig.

I en intervju med Ashik Zaman diskuterar Åsa Ersmark stigmat kring psykedelisk svamp i relation till alkohol: Den psykedeliska upplevelsen av tid är cyklisk. När den vanliga linjära tiden genom- skådats upphör den att existera. Det cykliska tillståndet blir då en position varifrån tid kan upplösas.

Lyssna på Britt Arnstedt berätta om Åsa Ersmarks utställning >

DSC_3653.jpg
DSC_3654.jpg
DSC_3655.jpg


Installationsbilder från utställningarna 2019

DSC_2703gamma.jpg

Malmö konsthögskola

maj 2019

DSC_2939z.jpg

Marcus Eek/ Michael Johansson

maj - juni 2019

DSC_2960xz.jpg

Samling

maj - juni 2019

DSC_3159x.jpg

Linn Fernström

juni-juli 2019

DSC_3168x.jpg

Linn Fernström

juni-juli 2019

DSC_3148-2x.jpg

Samling

juni - juli 2019

DSC_3341x.jpg

Cecilia Edefalk

juli 2019

DSC_3340x.jpg

Cecilia Edefalk

juli 2019

pf 2 copy.jpg

Peter Frie

juli 2019

DSC_3326x.jpg

Peter Frie

juli 2019

DSC_3400xx.jpg

Olav Christopher Jenssen

augusti 2019

DSC_3384x.jpg

Olav Christopher Jenssen

augusti 2019

DSC_3390x.jpg

Olav Christopher Jenssen

augusti 2019

DSC_3458.jpg

Hanna Ljungh

augusti - september 2019

DSC_3456.jpg

Hanna Ljungh

augusti-september 2019

DSC_3464.jpg

Samling

augusti-september 2019